Symposier 2019

Onsdag 24 april

A1 Rum: H1
Intensiv öppenvårdsbehandling – två exempel på behandlingsmetoder för inläggningsnära ungdomar med bl. a självskadebeteenden och suicidrisk

Moderator:
Catharina Winge Westholm, överläkare BUP Göteborg, catharina.winge-westholm@vgregion.se

Föreläsare:
Malin Selberg, socionom, leg psykoterapeut, Socialpsykiatriska behandlingsteamet, BUP Uppsala, malin.selberg@akademiska.se Jani Asp, sjuksköterska, Mellanvården BUP Södra Älvsborgs Sjukhus, jani.asp@vgregion.seJohan Roos, psykolog, Mellanvården BUP Södra Älvsborgs Sjukhus, johan.a.roos@vgregion.seVera Angyal, överläkare, Mellanvården BUP Södra Älvsborgs Sjukhus, vera.angyal@vgregion.se

Symposiets mål:
Det är ett stort glapp mellan psykiatrisk heldygnsvård och de insatser som vanligtvis kan erbjudas på en barnpsykiatrisk öppenvårdsmottagning. Detta bidrar att många ungdomar vistas längre än nödvändigt i slutenvård och att de i öppenvård får mindre effektiv behandling med risk för långdragna förlopp utan tydlig förbättring. Symposiet syftar till att lyfta fram två exempel på intensiva öppenvårdsinsatser i form av hembaserad vård respektive dagvård. Vi kommer att diskutera vinsterna med att organisera öppenvårds-/ mellanvårdsteam med intensiv metodspecifik behandling samt vilka grupper av ungdomar som respektive metod lämpar sig för. Syftet är att inspirera fler landsting/ kliniker till att utveckla och implementera effektiva intensiva öppenvårdsformer som komplement i vårdkedjan för våra mest vårdkrävande patienter.

A2 Rum: J1
ST – Läkarsymposium 1 – Bedömning av suicidrisk på jourtid hos patienter med EIPS och självskadebeteende

Moderator:
Sofia Thorén, ST läkare BUP Göteborg

Föreläsare: Anna Ohlis BUP Stockholm, Eva Holmström BUP Malmö, Jessica Svahn BUP Göteborg

Sammanfattning:
Bedömning av patienter med EIPS och självskadebeteende på jourtid utgör en stor utmaning för alla kliniker oavsett grad av erfarenhet. DBT-inriktad behandling och förhållningssätt gentemot denna patientgrupp tar allt större plats på våra mottagningar och avdelningar runt om i landet. Vid ställningstagande till behov av inneliggande vård i samband med förhöjd suicidrisk hos denna patientgrupp måste fördelarna med sådan vård vägas mot de kända risker som finns med densamma. Detta gäller även vid ställningstagande till vård enligt LPT.
Under detta symposium får vi en kort presentation av kliniker från olika delar av landet vad gäller deras kunskaper, erfarenheter och utmaningar relaterat till patientgruppen. Efter det en mer interaktiv del med frågor och diskussion.

Symposiets mål:
Symposiet riktar sig till ST-läkare inom BUP Sverige och har till syfte att öka kunskap och färdigheter vad gäller suicidriskbedömningar av patienter med EIPS och självskadebeteende.

A3 Rum: Kongresshallen
Familjen som skyddande faktor vid suicidalitet

Moderator:
Christina Karlsson, socionom, Utvecklingsenheten, BUP Göteborg, christina.i.karlsson@vgregion.se

Föreläsare:
Martin Forster, martin@forster.se, leg psykolog, doktor i psykologi.
Martins inriktning är kognitiv beteendeterapi och han har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt att arbeta med barn och familj i olika former. Han har jobbat både inom psykiatri, socialtjänst och i egen regi. Sedan 2015 forskar Martin på heltid vid Karolinska institutionen.

Tiina Holmberg Bergman tiina.holmberg-bergman@sll.se, leg psykolog, Stöd- och kunskapscenter, Habilitering och Hälsa i Stockholm.
Tiina har tillsammans med sin kollega Bella Berg utvecklat metoden Navigator ACT för behandling av stress, depression och ångest hos föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Tiina och Bella är delaktiga i ett forskningsprojekt i samarbete med KIND, Karolinska institutet där syftet är att utvärdera effekterna av Navigator ACT för att på sikt kunna erbjuda behandlingen nationellt.

Sammanfattning:
Martin Forster kommer att beskriva aktuell forskning om familjerelaterade risk- och skyddsfaktorer i allmänhet och för suicid i synnerhet. Vilka faktorer i föräldraskapet är särskilt avgörande för yngre respektive äldre barn? Vilken roll spelar genetik och hur samspelar det med miljöfaktorer när det gäller ångest, nedstämdhet och suicid? Många etablerade föräldrastödsinsatser riktar sig till familjer med utagerande problem, men hur ser det ut med problem där barn vänder känslorna inåt? Vad säger forskningen om möjligheterna att förebygga sådana problem genom att involvera föräldrar och familj?

Navigator ACT baseras på en behandlingsform som kallas Acceptance and Commitment Therapy, en form av kognitiv beteendeterapi (KBT). ACT har vetenskapligt stöd i behandling av depression, ångest och stress. I Navigator ACT övar föräldrarna på acceptans och medveten närvaro samt att göra förändringar kring prioriteringar, vila och återhämtning. Syftet är att hitta förhållningssätt i vardagen som främjar välmående och således även den unges psykiska hälsa. I en avslutad genomförbarhetsstudie (n=94) har Navigator ACT fått positiva preliminära resultat hos föräldrar, t.ex. i form av ökad psykologisk flexibilitet i föräldraskap och minskad depression/ångest/stress. Dessutom har de sett positiva effekter i barn-relaterade mått, ex i form av minskade emotionella- och beteendeproblem.

Symposiets mål:
En av de största riskfaktorerna för fullbordat suicid är ett tidigare försök att begå självmord. Med denna vetskap syns det väsentligt att belysa den unges skyddande faktorer. Familjen är en av de mest betydelsefulla skyddsfaktorerna för alla barn och unga och föräldrarna har en viktig funktion att agera modell för den unges strategier i livet. I forskningslitteratur beskrivs att föräldrarnas psykiska ohälsa har associerats till sämre mående och ökade emotionella och beteendeproblem hos barn.

Kan det således vara så att ett riktat föräldraarbete, är ett effektivt sätt att i vården förhindra suicid försök hos barn och unga? Under symposiet kommer vi att få ta del av två föreläsare som redovisar, både vetenskapligt och praktiskt om värdet av att arbeta med föräldrar i barnets tjänst.

A4 Rum: H2
BUP:s roll i samhället

Moderator: Suzanne Ågård, överläkare BUP, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Föreläsare:

Sofia Wikman, universitetslektor i kriminologi, forskare och docent på Högskolan i Gävle vid akademin för hälsa och arbetsliv. sofia.wikman@hig.se

Ingemar Engström, överläkare, adj. professor i barn- och ungdomspsykiatri, Örebro universitet, ingemar.engstrom@regionorebrolan.se

Sammanfattning och syfte med symposiet:

BUP:s roll i samhället har förändrats mycket under de senaste decennierna. Kunskaperna om ungas psykiatriska sjukdomstillstånd och hur de på evidensbaserade sätt kan behandlas har förbättrats. Samtidigt ser vi en ökad medikalisering av psykisk ohälsa sådan den kommer till uttryck i diagnostisk ”Inflation” och ökande förskrivning av psykofarmaka. Trycket på BUP är idag högt från alla håll – politiskt, från skolan, socialtjänsten och inte minst från föräldrar och ungdomarna själva. Köerna växer, liksom frustrationen över att BUPs resurser inte räcker till för att hjälpa alla som förväntas bli hjälpta.

Vi vill med detta symposium belysa aktuell kunskap om den psykiska hälsan hos våra barn och ungdomar idag, och problematisera kring hur BUP ska kunna navigera för att på bästa sätt ta sig an sitt uppdrag.

 

Unga mår allt sämre – eller? Kunskapsöversikt om ungas psykiska hälsa i Sverige 2018

 

Föreläsare: Sofia Wikman, universitetslektor i kriminologi, forskare och docent på Högskolan i Gävle vid akademin för hälsa och arbetsliv. sofia.wikman@hig.se

Det kommer allt fler larmrapporter om att unga mår psykiskt dåligt i Sverige. Unga uppger att de upplever fler psykiska besvär och de konsumerar mer sjukvård för dessa symtom. Samtidigt kan vi konstatera att Sverige och Skandinavien ligger i topp gällande flera viktiga faktorer som påverkar hälsan positivt.

Sofia Wikman har på uppdrag av Mind och Länsförsäkringar skrivit en kunskapsöversikt för att nyansera debatten kring hur unga människor mår, och vad många av dem behöver, i Sverige idag. Målet med kunskapsöversikten är att ge en aktuell bild av forskning och studier kopplade till unga och psykisk hälsa för att bidra till ökad medvetenhet och kunskap. Rapportens frågeställningar har varit: Varför mår unga dåligt, hur mår de faktiskt och vad kan göras för att främja deras hälsa.

 

BUP i korselden mellan förväntningar och möjligheter

Föreläsare: Ingemar Engström, överläkare, adj. professor i barn- och ungdomspsykiatri, Örebro universitet, ingemar.engstrom@regionorebrolan.se

Barn- och ungdomspsykiatrin har under historien uppvisat betydande förskjutningar när det gäller teoretisk grund, utformning, diagnostik och behandlingsinnehåll. I dag lever vi en tid med en fokusering på biologiska förklaringsmodeller, allt större betoning av diagnostik samt en påtaglig ökning av användningen av läkemedel. Det finns också tydliga tecken på en medikalisering av vanligt förekommande livsproblem, som inte bara BUP kan lastas för, men som vi har att hantera.

I föreläsningen kommer BUP:s svar på den korseld som beskrivits att problematiseras och diskuteras. Vilken grad av handlingsfrihet har vi i verksamheten? Hur ska alla förväntningar mötas på ett realistiskt sätt? Var går gränserna för BUP:s kompetens och ansvar? Hur ska vi säkra resurserna för de svårast sjuka barnen och ungdomarna?

A5 Rum: J2

Tillsammans för och med patienten – att lyssna in patient, närstående och ideella organisationers erfarenheter

Moderator:
Marie Carlsson, verksamhetschef, BUP Göteborg, marie.a.carlsson@vgregion.se

Föreläsare:
Elena Orrlöv, SHEDO, info@shedo.se Ludmilla Rosengren, leg läkare, KBT-terapeut, Rosengrens Läkartjänst, ludmilla@kbtdittliv.se
Anette Jäderberg, verksamhetsledare Mind Göteborg, anette.jaderberg@mind.se

Sammanfattning:
BUP-kongressen i Göteborg vill lyfta fram patienten, närstående och ideella organisationers erfarenheter, för att vi tillsammans ska kunna utveckla omhändertagandet av barn och unga med suicidtankar/beteenden. Föreläsarna kommer att dela med sig av sina erfarenheter.

Kan någon förstå smärtan inuti?
Elena Orrelöv är föreläsare på Shedo med egna erfarenheter av psykisk ohälsa.
När Elena började må dåligt fanns det ingen att prata med. Hon visste inte vad ångest var eller hur hon skulle hantera den, utan vände det mot sig själv i form av en ätstörning och självdestruktivitet. Det krävdes att hon blev inlagd för att hon skulle våga ta emot hjälp. Nu vill hon bryta stigmat och fördomarna kring psykisk ohälsa och dela med sig av sina lärdomar som räddade henne, därför engagerar hon sig i SHEDO. Föreläsningen fokuserar mycket på hur vi kan förstå och stötta någon som mår dåligt.

Anhöriga är ditt viktigaste verktyg – hur inkluderar du anhöriga och gör dem delaktiga i vården?
Ludmilla Rosengren, en mamma som drabbades av en förälders värsta mardröm, när 14-åriga dottern Linnéa tog sitt liv. Ludmilla är en av initiativtagarna till den ideella organisationen Suicide Zero, som arbetar för att öka kunskapen om självmord och att påverka beslutsfattare. Hon vill att vi ska våga prata om självmord och är övertygad om att de flesta självmord går att förhindra genom att våga prata och stanna kvar.  I de ungas problembild ligger nästan alltid att man känner sig som en belastning för sina närstående och att man inte vill besvära dem. Vården bibehåller tabu kring psykisk sjukdom genom att inte per automatik inkludera de anhöriga.

Vikten av det medmänskliga samtalet
Att tänka på självmord är vanligt. För vissa kan det dock bli livsfarligt. Känslan av ensamhet och hopplöshet är central och därför behöver den suicidale livskämpen mötas av någon som kan återknyta personen till gemenskap och hopp. Det medmänskliga samtalet kan här vara avgörande. Vad innebär det för den suicidale att mötas på en medmänsklig nivå? Organisationen Mind berättar om erfarenheter från samtal i Självmordslinjen med personer som kämpar med självmordstankar.

Symposiets mål:
BUP-kongressen i Göteborg vill lyfta fram och lyssna till patienten, närstående och ideella organisationers erfarenheter, för att vi tillsammans ska kunna utveckla omhändertagandet av barn och unga med suicidtankar/beteenden. Ökad kunskap om vad personer som kämpar med självmordstankar själva beskriver varit hjälpsamt är en viktig del i förbättringsarbetet kring omhändertagandet och vården av en person som uttrycker att hen inte längre orkar leva. Syftet är att inspirera sjukvården till samtal om hur vi tillsammans utvecklar vården av barn och ungdomar med psykisk ohälsa och suicidalitet.

 

Torsdag 25 april

B1 Rum: J1
ASSIP- att arbeta med ungdomar och deras familjer samt svenska erfarenheter av implementering

Moderator:
Catharina Winge Westholm, överläkare, BUP Göteborg, catharina.winge-westholm@vgregion.se

Föreläsare:
Marena Kukkonen, chef för Centrum för förebyggande av självmord, Helsingfors, Finland, marna.kukkonen@mielenterveysseura.fi , Åsa Westin, professor i psykiatri, enheten för klinisk suicidforskning, Lunds Universitet. asa.westrin@med.lu.se

Sammanfattning:
Marena och hennes team i Finland har behandlat över 800 patienter med ASSIP. Ca 10 % av dessa har varit ungdomar. Metoden har vid dessa tillfällen kompletterats med ett familjesamtal där man gemensamt med ungdomen delger vad man har pratat om i tidigare sessioner och presenterar ungdomens säkerhetsplan. Erfarenheterna av att arbeta med ungdomar har varit mycket goda. Marena kommer under symposiet att fokusera på hur metoden används och anpassas till ungdomar och deras familjer samt ungdomarnas och familjernas upplevelser av metoden. Ev. kommer vissa data från en nyligen avslutad RCT-studier att kunna presenteras vid symposiet

Sedan början av 2018 har ett pilotprojekt med ASSIP startat inom vuxenpsykiatrin i Sverige och terapeuter i Stockholm, Göteborg och Skåne har utbildats. Metoden utvärderas nu i ett kliniskt forskningsprojekt som drivs gemensamt av Karolinska Institutet, Göteborgs Universitet och Lunds Universitet. Åsa Westin kommer att berätta om arbetet med forskningsprojektet.

Symposiets mål:
Hos vuxna har ASSIP visat sig vara metod som minskar antalet förnyade suicidförsök. I detta symposium får vi ta del av hur man i Finland börjat använda metoden när man arbetar med ungdomar och deras familjer. Erfarenheter av att arbeta med ungdomsgruppen är att metoden har god passform. Symposiet vill väcka intresse för att implementera ASSIP inom barnpsykiatrin här i Sverige. Då det redan pågår ett pilotprojekt där man börjat använda ASSIP inom vuxenpsykiatrin i Sverige får vi möjlighet att ta del av deras erfarenhet. Förhoppningsvis kan detta inspirera oss ytterligare och hjälpa oss med praktisk vägledning hur man kan organisera ett eventuellt framtida projekt.

OBS! Symposiet kommer att hållas på engelska.

B2 Rum: H2
Aktuell forskning inom svensk barn-och ungdomspsykiatri

Moderator:
Maria Unenge Hallerbäck

Föreläsare:
Mia Ramklint, docent, Uppsala universitet, Sophia Eberhard, PhD, Lunds universitet, Clara Hellner, adjungerad professor, Karolinska Institutet, Eva Billstedt, professor, Göteborgs universitet, Ingemar Engström, professor, Örebro universitet, Inga Dennhag, fil dr, Umeå universitet, johan Isacsson, Laura Korhonen, professor, Linköpings universitet

B3 Rum: Kongresshallen
Könsdysfori på avvägar?

Moderator:
Sara Lundqvist, specialistläkare BUP Göteborg, ordförande SFBUP, sara.lundqvist@vgregion.se

Föreläsare:
Angela Sämfjord, specialistläkare BUP Göteborg, angela.samfjord@vgregion.se
Fd transvårdspatient

Sammanfattning:
Antalet individer som söker vård för könsdysfori har ökat markant under 2010-talet, både nationellt och internationellt. Samtidigt har det skett en förändring i gruppen som söker könsbekräftande vård där vi numera ser en kraftig överrepresentation av tilldelat flickkön, ökad psykiatrisk ohälsa och ökad förekomst av neuropsykiatri. Under symposiet ges en överblick över utvecklingen och uppkomna farhågor belyses. Vi får också lyssna till en personlig berättelse kring hur könsdysfori uppstod i ungdomsåren och ledde till könsbekräftande behandling av upplevd manlig könsidentitet och vilka erfarenheter som därefter ledde fram till återidentifiering i tilldelat kvinnligt kön och detransition.

Symposiets mål:
Symposiet syftar till att beskriva utvecklingen av könsdysfori hos barn och ungdomar under 2010-talet och belysa uppkomna farhågor samt att belysa svårigheter i att hjälpa patienter att navigera i ett komplext och utsatt livsbeslut. Symposiet syftar vidare till att belysa vilka implikationer det bör få för vårdkedjan i mötet med ungdomar som upplever könsinkongruens.

B4 Rum: H1

Behandlingsmetoder för de yngre barnen – CPP & MBT-C

 Moderator:
Katarina Malmqvist, leg psykolog, BUP Göteborg. katarina.malmqvist@vgregion.se

Föreläsare:
Karin Pernebo, fil. dr, leg psykolog, leg psykoterapeut, Psykiatricentrum, Region Kronoberg, Adj. lektor Linnéuniversitetet karin.pernebo@kronoberg.se
Karin Lindqvist, leg. psykolog, doktorand, Ericastiftelsen & Stockholms Universitet. karin.lindqvist@ericastiftelsen.se

Sammanfattning:
BUP-kongressen i Göteborg vill fokusera på moderna/framtida behandlingsformer inom BUP med fokus på de yngre barnen. Två behandlingsmetoder kommer att presenteras, MBT-C och CPP. Under symposiet kommer bakgrund och metod för respektive behandlingsmetod att presenteras. Behandlarna kommer att dela med sig av sina erfarenheter av att arbeta med respektive metod samt redovisa för aktuellt forskningsläge.

Child-Parent Psychotherapy (CPP) är en relationsbaserad behandlingsmetod för barn i åldern 0 – 6 år som upplevt traumatiserande händelser och svåra påfrestningar. Modellen är manualbaserad och har gott forskningsstöd. Den teoretiska grunden är integrativ och utgår bland annat från teorier om anknytning, trauma och utvecklingspsykologi. En genomförbarhetsstudie har genomförts i Sverige med lovande resultat, och en svensk studie om effekterna av behandling pågår vid flera svenska BUP- och behandlingsverksamheter. Implementering av behandlingsmetoden i Sverige pågår med stöd av Socialstyrelsen. Metoden kommer att presenteras av Karin Pernebo, svensk utbildare i CPP.

Mentaliseringsbaserad barnterapi (MBT-C) är en tidsbestämd behandlingsmetod för barn i åldern 5 – 12 år med emotionella eller beteendemässiga svårigheter, så som ångest, depression eller relationssvårigheter. Metoden inkluderar också insatser riktade mot föräldrar. Behandlingen är 12 veckor lång och bygger på mentaliseringsteori. En manual för modellen publicerades av American Psychological Association (APA) 2017. Metoden kommer att presenteras av Karin Lindqvist som bland annat är medförfattare till ”Mentalization based treatment for children – a time limited approach”.

Symposiets mål:
Symposiet syftar till att sätta fokus på psykologisk behandling av yngre barn. BUP har en viktig uppgift i att såväl upptäcka psykisk ohälsa hos barn som att kunna ge adekvat behandling. Många av de behandlingsinsatser vi erbjuder inom barn- och ungdomspsykiatrins öppenvård riktar sig till äldre barn och vi behöver ta del av behandlingsresultat samt erfarenheter av metoder som fokuserar på behandling av yngre barn. Syftet är att inspirera landsting/kliniker till ett samtal om behandling av våra yngsta patienter.

B5 – Inställt

C1 Rum: J1
ASSIP- att arbeta med ungdomar och deras familjer samt svenska erfarenheter av implementering

Moderator:
Catharina Winge Westholm, överläkare, BUP Göteborg, catharina.winge-westholm@vgregion.se

Föreläsare:
Marena Kukkonen, chef för Centrum för förebyggande av självmord, Helsingfors, Finland, marna.kukkonen@mielenterveysseura.fi , Åsa Westin, professor i psykiatri, enheten för klinisk suicidforskning, Lunds Universitet. asa.westrin@med.lu.se

Sammanfattning:
Marena och hennes team i Finland har behandlat över 800 patienter med ASSIP. Ca 10 % av dessa har varit ungdomar. Metoden har vid dessa tillfällen kompletterats med ett familjesamtal där man gemensamt med ungdomen delger vad man har pratat om i tidigare sessioner och presenterar ungdomens säkerhetsplan. Erfarenheterna av att arbeta med ungdomar har varit mycket goda. Marena kommer under symposiet att fokusera på hur metoden används och anpassas till ungdomar och deras familjer samt ungdomarnas och familjernas upplevelser av metoden. Ev. kommer vissa data från en nyligen avslutad RCT-studier att kunna presenteras vid symposiet. Sedan början av 2018 har ett pilotprojekt med ASSIP startat inom vuxenpsykiatrin i Sverige och terapeuter i Stockholm, Göteborg och Skåne har utbildats. Metoden utvärderas nu i ett kliniskt forskningsprojekt som drivs gemensamt av Karolinska Institutet, Göteborgs Universitet och Lunds Universitet. Åsa Westin kommer att berätta om arbetet med forskningsprojektet.

Symposiets syfte:
Hos vuxna har ASSIP visat sig vara metod som minskar antalet förnyade suicidförsök. I detta symposium får vi ta del av hur man i Finland börjat använda metoden när man arbetar med ungdomar och deras familjer. Erfarenheter av att arbeta med ungdomsgruppen är att metoden har god passform. Symposiet vill väcka intresse för att implementera ASSIP inom barnpsykiatrin här i Sverige. Då det redan pågår ett pilotprojekt där man börjat använda ASSIP inom vuxenpsykiatrin i Sverige får vi möjlighet att ta del av deras erfarenhet. Förhoppningsvis kan detta inspirera oss ytterligare och hjälpa oss med praktisk vägledning hur man kan organisera ett eventuellt framtida projekt.

OBS! Symposiet kommer att hållas på engelska.

C2 Rum: J2
ST-läkarens vardag- vilka utmaningar ser vi och hur ska vi ta oss an dessa?

Moderator:
Ida Gebel Djupedal, ST-läkare BUP Stockholm. Styrelseledamot i ST-läkare i Psykiatri STP samt ST-representant i SFBUP.

Föreläsare:
Uppgift kompletteras senare.

Sammanfattning:
Våren 2018 skickade ST-läkare Tobias Blechinger på uppdrag av SFBUP ut en enkät till alla ST-läkare i Sverige för att undersöka hur deras arbetssituation såg ut. Frågorna gällde bland annat arbetsuppgifter, tillgång till handledning, forskningsmöjligheter, tid för återhämtning med mera. Resultaten har nu sammanställts och ger upphov till en hel del funderingar om framtiden för ST-läkare inom BUP i Sverige. I enkäten framkom till exempel att många ST-läkare upplever begränsad autonomi på sin arbetsplats och att en oroväckande stor andel inte vet om de kommer att fortsätta arbeta inom BUP under nuvarande omständigheter. Hur kan vi förändra detta?
Under detta seminarium får vi en kort presentation av resultaten från enkäten och därefter delar vi upp oss i grupper för att diskutera det som framkommit. I slutet av symposiet samlas vi igen och ansvarig gruppledare redovisar de tankar och idéer som framkommit. Fokus kommer att ligga på arbetsmiljö, ledarskap och jourbelastning.

Symposiets mål:
Symposiet riktar sig till ST-läkare inom BUP i Sverige och har till syfte att bidra till en konstruktiv diskussion kring hur vi ska kunna få ST-läkare att trivas och vilja stanna i verksamheten i framtiden.

C3 Rum: H2
Autism och utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser: Fokus behandling

Moderator:
Eva Billstedt, professor Gillbergcentrum, Göteborgs universitet, leg psykolog Barnneuropsykiatriska kliniken (BNK), Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus (DSBUS), eva.billstedt@gnc.gu.se

Föreläsare:
Presentation 1
Jakob Åsberg, docent, pedagog, Sektionen för hälsa och rehabilitering, Gillbergcentrum Göteborgs universitet, BNK, DSBUS, jakob.asberg@gnc.gu.se
Ylva Larsson, leg psykolog BNK, DSBUS, ylva.larsson@vgregion.se, Thomas Ahlsén, leg psykolog, BNK, DSBUS, thomas.ahlsen@vgregion.se

Presentation 2
Christopher Gillberg, professor Gillbergcentrum, Göteborgs universitet, överläkare BNK, DSBUS, christopher.gillberg@gnc.gu.se

Sammanfattning:

Presentation 1.
”Mitt barn har autism” – utbildning för föräldrar till skolbarn och tonåringar med autism
Barn och ungdomar med autism och deras föräldrar löper ökad risk att utveckla psykisk ohälsa. Sannolikt beror detta på ett samspel mellan individuell sårbarhet hos barnet (såsom stresskänslighet, svårigheter att be om hjälp eller kommunicera sina behov), bristande stöd och anpassningar i viktiga miljöer (i skola och på fritiden) och bristande koordination mellan olika insatser. På BNK har vi utformat en föräldrautbildning om autism som ges i grupp efter avslutad utredning. Målet med utbildningen är att ge psykoedukation kring autism och ökad förståelse för hur autism- och individanpassade förändringar i omgivningen ökar chansen till positiv utveckling och välmående. I symposiet kommer erfarenheter från föräldrautbildningen ges i ljuset av kursutvärderingar från över 200 deltagande föräldrar samt forskning på området.

Presentation 2.
Stöd och behandling vid autism: för lite, för mycket eller mitt emellan?
Det talas mycket om vikten av tidig upptäckt och ”behandling av autism”. Det har publicerats många studier om pedagogiska, psykologiska och biologiska intervention/behandling vid autism. Ny forskning visar emellertid att funktionsnedsättande autism nästan aldrig uppträder som ett isolerat problem. Språkstörning, ADHD, DCD, intellektuell funktionsnedsättning, dyslexi, ticssyndrom och ätstörningar är mycket vanligt förekommande. Dessa ”komorbida” problem avgör ofta prognosen och kräver – var för sig och tillsammans –  intervention/behandling som skiljer sig från den som idag erbjuds för/mot ”autism”. Presentationen tar sikte på att identifiera hur ”behandling” och stödåtgärder vid autism bäst planeras och följs upp.

Symposiets mål:
Under de senaste årtionden har olika behandlingsformer för autism framträtt. Det finns en osäkerhet hos familjer och professionella hur behandling vid autism ska utformas. Symposiet vill ge en lägesbeskrivning om vad som är evidensbaserad vård och behandling vid autism men också presentera behandling för autism baserad på klinisk erfarenhet.

C4 Rum: Kongresshallen
SFBUPs riktlinjer för Beteendesyndrom – vad göra och när?

Moderator:
Öl, med dr, leg psykoterapeut Håkan Jarbin, SFBUP/BUP Halland

Föreläsare:
Adj professor Clara Hellner, BUP Stockholm, clara.hellner@ki.se, Leg psykolog, doktorand Maria Helander, BUP Stockholm, maria.helander@ki.se

Sammanfattning:
SFBUP tar i samråd med landets verksamhetschefer fram riktlinjer för de viktigaste tillstånden. De ska vara ett stöd för likvärdig behandling över landet och i basdelar även kunna användas av första linjen. Riktlinjerna ska ge tydliga rekommendationer och betona stegvis vård där basala insatser först ska övervägas. De ska vila på evidens eller på beprövad erfarenhet och konsensus vad gäller klinisk handläggning. Formatet ska vara kortfattat och underlätta användning i det kliniska arbetet exvis med checklistor. Först ut var kliniska riktlinjer för depression (2014) sedan för adhd (2016) och ångestsyndrom (2017) medan riktlinje traumasyndrom kommer att färdigställas våren 2019 efter en andra remissrunda. Riktlinje autism är planerad till hösten 2020. Vi presenterar nu under vårvintern 2019 riktlinjer för beteendesyndrom, dvs trotssyndrom och uppförandestörning, i samma format med tydliga rekommendationer och stegvis vård. Beteendeproblem är en vanlig kontaktorsak på BUP men inte sällan förblir de odiagnostiserade och vården fokuseras på annan samsjuklighet exvis adhd. Det finns idag effektiv behandling av beteendesyndromen som kan förebygga en negativ och allvarlig utveckling. Riktlinjen och symposiet med några av landets mest framstående forskare inom området lyfter fram evidensbaserad och kostnadseffektiv vård som BUP bör kunna erbjuda.

Symposiets mål:
Att presentera och diskutera innehållet och strukturen i riktlinje beteendesyndrom. Författargruppen till riktlinjen ger tillfälle till samtal och feedback på innehållet i remissversionen, som kommer ut under vårvintern 2019.

C5 Rum: H1
Ungdomars vardag och livsvillkor- hur det samverkar med suicidalitet och preventiva åtgärder

Moderator:
Lena Wallin

Föreläsare:
Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi vid Karolinska Institutet, chef för NASP, Danuta.Wasserman@ki.se Sofia Berne, leg psykolog, filosofie doktor, Psykologiska Institutionen Göteborg, sofia.berne@psy.gu.se

Sammanfattning:
Danuta Wasserman kommer redovisa resultat från den europeiska studien Saving an Empowering Young Lives in Europe (SEYLE) vars syfte var att undersöka effekten av skolbaserade självmordspreventiva insatser. De deltagande skolorna valdes slumpmässigt ut till en kontrollgrupp eller till ett av tre interventionsprogram; ”Gate keeper”-utbildning, professionell screening och Youth Aware of Mental health (YAM). Vid 12-månadersuppföljning visade gruppen som erhöll YAM-utbildning, med fokus på att ge eleverna makten att påverka sin egen psykiska hälsa och stödja varandra, en signifikant minskad förekomst av självmordsförsök och allvarliga självmordstankar, jämfört med kontrollgruppen. En sådan minskning observerades inte i de andra interventionsgrupperna. I SEYLE-studien undersöktes även förekomsten av riskbeteenden (alkohol- och droganvändning, rökning, nedsatt sömn, övervikt, undervikt, stillasittande, patalogisk användning av Internet/TV/videospel, skolk) och sambandet med psykopatologi och suicidala beteenden. I studien identifierades tre grupper: en lågriskgrupp (57,8%) som omfattar elever med låg frekvens av riskbeteenden; en högriskgrupp (13,2%) med elever som skattade högt på alla riskbeteenden och en tredje grupp (29 %) med elever som skattade högt beträffande patologisk användning av Internet/TV/videospel, samt stillasittande beteende och minskad sömn. Eleverna i denna tredje grupp hade en liknande förekomst som elever i högriskgruppen av suicidala tankar, ångest, måttlig depression och depression. Dessa data och dess betydelse kommer att belysas vidare.

Sofia Berne kommer prata om att ungdomars användning av nätet ökar hela tiden. Ett problem som har uppstått i samband med detta är nätmobbning. Nätmobbning kännetecknas av att den kan pågå 24 timmar om dygnet, informationen sprids snabbt till en stor publik och den som är utsatt finner ofta ingen fristad från mobbningen. Symposiet kommer att ge en bild av nätmobbning, hur den tar sig uttryck, vilka konsekvenser den får, och vad man kan göra för att förebygga. Föreläsningen bidrar med kunskaper som kan vara till nytta för och användas av behandlare som möter nätmobbning i sitt praktiska arbete.

Symposiets mål:
Självmordsbeteenden hos ungdomar är ett stort folkhälsoproblem och behovet av evidensbaserade förebyggande program är stort. I detta symposium lyfter vi därför fram den nya kunskap som finns gällande skolbaserade preventionsprogram. Vi får också möjlighet att få ökad kunskap om hur olika riskbeteenden i ungdomarnas livsstil och livsvillkor påverkar förekomst av suicidalitet och annan psykopatologi. Ett särskilt fokus kommer att vara på ungdomars internetanvändande och den utsatthet som förekommer i olika sammanhang på nätet. Med ökad kunskap kan vi förhoppningsvis uppmärksamma, identifiera och diskutera dessa aspekter med de ungdomar vi möter i vår kliniska vardag men även arbeta för att skapa kunskap hos andra samhällsaktörer för att få till stånd ett bättre preventivt arbete.

OBS!
SIDAN UPPDATERAS KONTINUERLIGT.

ANMÄL DIG HÄR!